Robert Zimmerman

Den här fantastiska tavlan köpte jag till Annie i julklapp 2010 men det fanns ingen ram som passade måtten så den har liksom blivit liggande. Nu har jag lämnat in den för inramning och äntligen sitter den på väggen. Kanske den finaste tavla vi har.
Elin "Eplet" Sandström har gjort den.

♪ Just like a woman - Bob Dylan

Björkar

Alltså det där med tavlor, vilket bekymmer! Vi kommer liksom aldrig till skott och får upp någonting på väggarna. Jag ritar och Andreas fotar men ingenting vi gör blir tillräckligt bra för att sätta upp.
Väggen bakom soffan har varit som en stor vit duk sen vi flyttade in och det har gjort att vardagsrummet inte riktigt känts helt inbott.
Vi har planerat diverse projekt tillsammans men inget händer ju och nu bestämde vi att den som först gör färdigt något får sätta upp det på väggen oavsett vad den andra tycker om verket.
Peppad av årets nyårs-motto "Better done than perfect" gjorde jag en stoooor oljemålning som nu får pryda väggen tills någon färdigställer något annat.
Det här är första gången jag målar med olja (undantaget den där patetiska ursäkten till ett försök som satt på väggen i Hemsedal) men shit vad roligt det var! Och att måla på plywood då - ännu roligare! Så himla pepp på att göra en miljard tavlor till.

Och så lite musik ♪ Brutal hearts - Coeur De Pirate

Huset vi flyttade in i för drygt ett år sedan var egentligen i ganska bra skick men det äldre paret som byggt det 1966 och som bott här sedan dess har kanske inte riktigt samma inredningssmak som vi.

I somras hittade jag mitt drömkök (bara luckor) för 200 pix på blocket. Det fanns i Örebro inte alls långt härifrån och jag ringde säljaren:
-Hej, jag är intresserad av köket som du säljer på Blocket.
-Va? Är det sant??? 

 
Hursomhelst så åkte vi och hämtade det.
En vecka senare kom Andreas drömkök ut på Blocket.
Gratis. Och med stommar i rätt mått för vårt kök.
Så vi åkte till Göteborg och skruvade ner det.

Nu har vi två kök i källaren och måste kasta det ena eftersom att utrymmet behövs men vi kan verkligen inte alls komma överrens.
Hans är ju bara att ta ner våra skåp och sen skruva upp plus att det går ganska lätt att komplettera.
Mitt måste man bygga stommar till samt slipa, betsa och lacka men alltså hur mycket roligare och snyggare och mer fantastiskt är det inte? Det kunde ju bli precis hur fint som helst men det lutar ju åt att jag måste ge mig...

Update: Nu återfinns teakluckorna på VIKA-tippen. Utan handtag dock... (och de fantastiska jalusiluckorna gömde jag)

Stockholmsnatt

I fredags tog vi tåget upp till Stockholm för att slippa lite januaritristess.

Gick till Ett Litet Hak och käkade gös. Dog nästan så gott var det. For real.
Bästa Toast Skagen ever till förrätt, kanske världens bästa havskräftor också, det får jag aldrig veta eftersom att de var slut.

För mätta för efterrätt gick vi vidare för lite drinkar.

Och musik.

Hotellfrukost är nog det bästa med att bo på hotell.

Vi köpte nya skor. Han Clarks, jag Dr Martens.

På Fotografiska fann vi något vi båda kände igen. Huset med granarna på taket ligger i Hemsedal och där bodde ett tag min dåvarande arbetskamrat Erlend. Det var visst rätt kallt...

Jag älskar att bo så nära Stockholm att det bara är att sticka dit en liten stund ibland. Får nästan fjärilar i magen varje gång tåget åker in på stationen. Så många fina minnen från den staden.

Breven vi skickar till adresser som rör sig runt hela världen...

Bara tanken på att hon någonsin ska befinna sig lång bort från oss får hjärtat att stanna.
Lyssna här Bo Kaspers Orkester – Vad ska du heta? (iTunes Exclusive Track) - Bonus track

Fuji x10

Av Andreas fick jag i julklapp något jag inte ens önskat mig men ändå det jag mest av allt ville ha.
En ny kamera. En liten, snabb och lättanvänd sak som man även kan filma i HD med. Att den dessutom är toksnygg får mig bara att älska den ännu mer. Antar att han har ledsnat på att höra mig sucka över min gamla eos 350d.

Kanske kommer det här att innebära en frekventare uppdatering av bloggen, time will tell.

Ödet?

I slutet av november flög vi till Thailand och efter en mulen vecka på Koh Lanta bestämde vi oss för att leta rätt på solen och tog tåget norrut till Hua Hin.
Där var gatorna smyckade med hundratals, ja kanske tusentals, papperslampor i långa rader. Hur vackert som helst.
Jag tänkte varje dag att jag skulle fråga på hotellet var de fanns att köpa men glömde det jämt. En dag stannade jag en man på gatan och frågade om han möjligtvis visste.
Det gjorde han. Han var nämligen chef på turistkontoret och hade importerat alla lampor från Kina. Dagen efter fick Annie den finaste luftballongen av honom.
Tänk att av alla människor fråga precis den rätta...