Ranchägarens ägg

Min sambo är vegetarian och jag har sedan vi blev tillsammans valt att äta mer och mer vegetariskt. Ibland kan det vara lite klurigt för mig som inte är van att komma på vegetariska och barnvänliga rätter och ikväll när vi lagade det här med rå lök och svarta bönor hade jag räknat med matvägran men nä, hon åt med god aptit och det gjorde vi också.

På väg ut genom dörren efter att ha kramat och pussat både henne och tigern Jens godnatt stoppar hon mig med ett "mamma".
Jag vänder mig om och ser hennes utsträckta armar. Går tillbaka och får kramen hon ville ge mig.
"Den här kan du spara" viskar hon.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer

Jag har varit borta ett tag. Två år drygt.
Mycket vatten hinner rinna under broarna på två år.

På två år kan en värld rasa samman och marken under fötterna försvinna och man kan ramla långt ner i ett iskallt svart hål där man faller faller faller tills man slås sönder mot botten i en hård smäll. KRASCH!
Och trots att man bara vill ligga kvar där och sluta andas så samlar man ihop bitarna och håller krampaktigt tag i dem bara för att det står någon på fyra år däruppe på kanten och kallar en för mamma.
Det magonda man haft så länge kanske visst visar sig vara sant trots att han gång på gång förnekat det och hon som man hela tiden naivt trott var en stöttande vän kanske visar sig vara precis raka motsatsen och hela livet rasar samman.
Då måste man tänka på den där fyraåringen och hålla ihop trots smärtan från de krossade drömmarna och trots att 18 års minnen plötsligt är bara mina och inte våra för "vi" finns inte mer.
En bästa vän kan försvinna ur ens liv över en natt som om han dött och man står där med tappad haka utan mark under fötterna och famlar runt i mörker och vet och förstår ingenting längre.

Då kan man, dag som natt, mantra att allt kommer att bli bättre för det säger alla och alla kan inte ha fel.

Men så kan man träffa någon i tomrummet man planerat att andas i, en vän som kör en till vatten eller eld som man stirrar på tillsammans i timmar.  Någon som, när tårarna aldrig slutar rinna, i detalj och med inlevelse berättar hur trädgården till det lilla rosa huset man kommer att bo i när allt över ska se ut och som vet precis hur man vill ha sitt kaffe. 

Någon som lånar en kanot att paddla genom näckrosorna i till en ö från vilken man badar en halv dag och som säger att man är världens finaste till och med när man hulkande blöter ner hans axel med snor och tårar.
Och när man en hel kväll totalt har glömt bort allt som är tråkigt och skrattat så mycket över en middag i en främmande stad att man missar biofilmen man ville se så förstår man att man kanske är kär trots att man aldrig skulle bli det.

Föga anade jag för två år sedan att det faktiskt skulle bli bättre. Att jag skulle skratta oftare. Se djupare och värdera annorlunda. Uppskatta så mycket mer. Bli så vansinnigt förälskad som om jag vore 16 med fjärilarna igen och inte kunna göra annat än att tänka på och längta efter han som klappar på mig som om jag vore det mest värdefulla han någonsin sett och som varje natt lånar ut sitt bröst att sova på och som varje morgon viskar "jag älskar dig" innan han åker till jobbet.

Att jag så snart skulle ligga där med de mjukaste små fötterna i min hand och den varma söta andedräkten mot min kind. Att det där lilla syskonet jag grät oavbrutet över att hon aldrig skulle få visst skulle komma. Tänk vilken lycka!

Ja Alf, "ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."

Robert Zimmerman

Den här fantastiska tavlan köpte jag till Annie i julklapp 2010 men det fanns ingen ram som passade måtten så den har liksom blivit liggande. Nu har jag lämnat in den för inramning och äntligen sitter den på väggen. Kanske den finaste tavla vi har.
Elin "Eplet" Sandström har gjort den.

♪ Just like a woman - Bob Dylan

När jag var i Bangkok 2008 köpte jag ett par vita bomullsskor med målade kaniner som Annie älskar. Att de är drygt tio storlekar för stora verkar inte vara något problem för henne men jag tänkte ändå att det kanske vore roligare med ett par i rätt storlek.
Skorna är från HM och de är målade med Posca-pennor.

bara pennan rör sig

Här händer det inte speciellt mycket, kanske är det ett tecken på att det händer lite mer i det "riktiga" livet, för det gör det ju. Jag har precis avslutat ett beställningsjobb och nu börjat på en oljemålning, mellan det sysselsätter jag mig med godiskäkande och terapiteckningar av typen ovan. Det händer att jag jobbar, städar, pussar på trotsig treåring och dricker öl med vänner också.

Recycling - hänga tavlor

Jag har på flera bloggar den senaste tiden läst om tavelväggar och tänkte därför passa på att återanvända ett inlägg från min gamla blogg.

Så här gjorde vi när vi gjorde vår tavelvägg i vårt gamla hus:

Vi tog en pappersbit som var lika stor som området vi ville täcka och på den placerade vi ut alla tavlor och flyttade runt tills vi var nöjda.

Därefter ritade vi ett streck på pappret runt kanterna på ramarna.

Sen satte vi upp pappret på väggen och satte upp krokar för alla tavlor.

Efter det var det bara att ta ner pappret och hänga tavlorna på plats.

Jag, huvudfotingen.

Från att bara ritat kludd, klotter och streck vände det över en natt till en aldrig sinade ström huvudfotingar.
"Det här är du mamma" sa hon nöjt en dag och stack en teckning under näsan på mig.
Jag fyllde i den lite i photoshop och det är väl ungefär så här hon tycker att jag ser ut gissar jag.

i ♥ pop ups

En kär arbetskamrat bad mig gör ett tack-kort med ett hjärta i till henne. Jag ville gärna rita något men hade lite ont om tid och gjorde ett enkelt pop-up kort istället. Så här gjorde jag:

commission!

Jag gjorde ett par publicerade grejer förra året. Det ena var några bilder med spöktema i gråskala/tusch som jag tycker blev rätt fula men de trycktes ändå (i typ 26 000 ex eller nåt!)
De andra var till en artikel om viktminskning där jag valde ett klipp och klistra manér.

Slamtömning

Jag fick en förfrågan om att göra en illustration där kunden ville ha med många saker i en och samma bild. Jag kände på en gång att de nog var ute efter en mer teknisk illustration och inte alls vad jag gör men jag slängde ihop ett par skisser i blyerts och skickade iväg. Jag valde att bara ta med de viktigaste grejerna som kunden bad om eftersom att jag ansåg att det inte gick att kombinera dem alla i en bild och samtidigt få en någorlunda clean och informativ bild.
Som jag trodde så var de inte längre intresserade efter att ha sett skisserna men det kändes bara skönt. Tekniska illustrationer med mått och grejer är som sagt var inte min grej och jag hade nog aldrig kunnat göra kunden nöjd.

Här är en färglagd version av en av skisserna.

going digital

Nu har jag äntligen fått tid att prova min nya Wacom som jag beställde förra veckan. En Intuos4 medium. Jag tror inte att jag har ritat digital från scratch förut utan mer färglagt i ettor och nollor men åh så roligt det var! Plötsligt blev det där med sömn inte så viktigt och jag anar zombiestyle-Stina ett tag framöver.

Klicka gärna på bilden för större version.

Där barnen sover

Intressant fotoprojekt > Where children sleep <

♪♪♪

Musik hörrni - vilken grej. Vi tar lite till.

Come As You Are - Yuna
First Love Never Die - Soko
Andrew In Drag - The Magnetic Fields

Björkar

Alltså det där med tavlor, vilket bekymmer! Vi kommer liksom aldrig till skott och får upp någonting på väggarna. Jag ritar och Andreas fotar men ingenting vi gör blir tillräckligt bra för att sätta upp.
Väggen bakom soffan har varit som en stor vit duk sen vi flyttade in och det har gjort att vardagsrummet inte riktigt känts helt inbott.
Vi har planerat diverse projekt tillsammans men inget händer ju och nu bestämde vi att den som först gör färdigt något får sätta upp det på väggen oavsett vad den andra tycker om verket.
Peppad av årets nyårs-motto "Better done than perfect" gjorde jag en stoooor oljemålning som nu får pryda väggen tills någon färdigställer något annat.
Det här är första gången jag målar med olja (undantaget den där patetiska ursäkten till ett försök som satt på väggen i Hemsedal) men shit vad roligt det var! Och att måla på plywood då - ännu roligare! Så himla pepp på att göra en miljard tavlor till.

Och så lite musik ♪ Brutal hearts - Coeur De Pirate

Huset vi flyttade in i för drygt ett år sedan var egentligen i ganska bra skick men det äldre paret som byggt det 1966 och som bott här sedan dess har kanske inte riktigt samma inredningssmak som vi.

I somras hittade jag mitt drömkök (bara luckor) för 200 pix på blocket. Det fanns i Örebro inte alls långt härifrån och jag ringde säljaren:
-Hej, jag är intresserad av köket som du säljer på Blocket.
-Va? Är det sant??? 

 
Hursomhelst så åkte vi och hämtade det.
En vecka senare kom Andreas drömkök ut på Blocket.
Gratis. Och med stommar i rätt mått för vårt kök.
Så vi åkte till Göteborg och skruvade ner det.

Nu har vi två kök i källaren och måste kasta det ena eftersom att utrymmet behövs men vi kan verkligen inte alls komma överrens.
Hans är ju bara att ta ner våra skåp och sen skruva upp plus att det går ganska lätt att komplettera.
Mitt måste man bygga stommar till samt slipa, betsa och lacka men alltså hur mycket roligare och snyggare och mer fantastiskt är det inte? Det kunde ju bli precis hur fint som helst men det lutar ju åt att jag måste ge mig...

Update: Nu återfinns teakluckorna på VIKA-tippen. Utan handtag dock... (och de fantastiska jalusiluckorna gömde jag)

Eclisse lamp

Om jag tittar på mina loppisfynd så kan jag nog konstatera att lampor verkar vara det som är lättast att fynda. Här är en av dem.
En småregnig lördag åkte jag och Andreas ner till Röda Korset på stan och hittade den här fina lampan för en tjuga. Åh! Den! sa vi båda och åkte nöjda hem med vårt fynd.
Först senare fick vi se den i en bok och fick fram lite mer info om den.
The Eclisse table lamp designades 1967 av Vico Magistretti för italienska Artemide.
Den tillverkas idag i vitt, silver och orange och finns att köpa t ex hos the modern style
Ett av mina favoritfynd, den är ju så himla söt.

Stockholmsnatt

I fredags tog vi tåget upp till Stockholm för att slippa lite januaritristess.

Gick till Ett Litet Hak och käkade gös. Dog nästan så gott var det. For real.
Bästa Toast Skagen ever till förrätt, kanske världens bästa havskräftor också, det får jag aldrig veta eftersom att de var slut.

För mätta för efterrätt gick vi vidare för lite drinkar.

Och musik.

Hotellfrukost är nog det bästa med att bo på hotell.

Vi köpte nya skor. Han Clarks, jag Dr Martens.

På Fotografiska fann vi något vi båda kände igen. Huset med granarna på taket ligger i Hemsedal och där bodde ett tag min dåvarande arbetskamrat Erlend. Det var visst rätt kallt...

Jag älskar att bo så nära Stockholm att det bara är att sticka dit en liten stund ibland. Får nästan fjärilar i magen varje gång tåget åker in på stationen. Så många fina minnen från den staden.

oversized

Fd överviktig väns facebookstatus:
"De ringde från en hjälporganisation och undrade om jag hade kläder att skänka till svältande i Afrika.
Jag svarade att om de kan ha mina kläder så är de fan inte svältande."

♪

Det är inte ofta jag fastnar för en låt på första lyssningen men ibland händer det.
Original: Gotye - Somebody I used to know
Cover:

Breven vi skickar till adresser som rör sig runt hela världen...

Bara tanken på att hon någonsin ska befinna sig lång bort från oss får hjärtat att stanna.
Lyssna här Bo Kaspers Orkester – Vad ska du heta? (iTunes Exclusive Track) - Bonus track

Fuji x10

Av Andreas fick jag i julklapp något jag inte ens önskat mig men ändå det jag mest av allt ville ha.
En ny kamera. En liten, snabb och lättanvänd sak som man även kan filma i HD med. Att den dessutom är toksnygg får mig bara att älska den ännu mer. Antar att han har ledsnat på att höra mig sucka över min gamla eos 350d.

Kanske kommer det här att innebära en frekventare uppdatering av bloggen, time will tell.

Ödet?

I slutet av november flög vi till Thailand och efter en mulen vecka på Koh Lanta bestämde vi oss för att leta rätt på solen och tog tåget norrut till Hua Hin.
Där var gatorna smyckade med hundratals, ja kanske tusentals, papperslampor i långa rader. Hur vackert som helst.
Jag tänkte varje dag att jag skulle fråga på hotellet var de fanns att köpa men glömde det jämt. En dag stannade jag en man på gatan och frågade om han möjligtvis visste.
Det gjorde han. Han var nämligen chef på turistkontoret och hade importerat alla lampor från Kina. Dagen efter fick Annie den finaste luftballongen av honom.
Tänk att av alla människor fråga precis den rätta...

Husdrömmar

Efter att ha funnit drömhus på drömhus med välbevarade detaljer för struntsummor i Skåne har jag blivit smått beroende av att regelbundet checka vad Hemnet har att erbjuda i t ex Klippan och Örkelljunga.
Idag hittade jag en gammal skola och tillhörande gymnastiksal med trägolv och balkong.

Kolla in hela huset på >Hemnet<.